En matmissbrukares dagbok.

.. till alla underbara människor jag har omkring mig. Både I R L och på nätet. Ni är guld värda. Era små kommentarer lindar sig som bomull kring hjärtat, att titta i besöksstatistiken värmer då jag ser att ni läser även om ni inte skriver något (och det ligger ingen press på er att göra det heller). Jag vet att NI finns där, en del av er känner jag väl och en del av er vet jag ö h t inget om men ni är alla mycket värda för mig. Återigen ett stort tack!

Nu har jag faktiskt ätit balanserat i flera dagar. Mycket tack vare att jag varit upptagen med gospelsång och annat och inte KUNNAT äta hur och när jag vill men alla sätt är bra utom de dåliga. Eller hur??

Ultraljudet idag visade inget onormalt, så av allt att döma är det som jag misstänkt: mitt ätbeteende gör att kroppen får frispel. På ett sätt hade jag hoppats att de hittat nåt som går att fixa med operation, så var det liksom klart sen, men på ett annat sätt är det bra att dels slippa ingrepp såklart och dels bli ÄNNU mer piskad att faktiskt komma på rätt köl med maten. Nu finns inga ursäkter längre...