En matmissbrukares dagbok.

I dag var jag på ätstörningsenheten igen, denna gång hos kuratorn som också är bildterapeut. Jag ska inte tråka ut er med en massa detaljer om vad vi pratade om men jag kan kort säga att hon tror att mitt destruktiva förhållande med mitt ex liksom var den utlösande faktorn för min ätstörningsproblematik. Och det låter väl inte helt otroligt, självkänslan blir väl knappast bättre av ett sådant förhållande om man säger så och att jag "behandlade" det med mat låter sannolikt...  Och missförstå mig rätt nu, ingen vill väl ha en ätstörning men det är skönt att få höra att jag faktist har en.... för det betyder att jag inte bara är lat och har dålig karaktär. Och det betyder att jag faktiskt kan få hjälp.

Jag har blivit varse att jag ofta jämför mig själv med andra. "Men alla andra klarar ju ditten och datten utan att bli sjuka" t ex..... Men dels måste jag lära mig inse att vi är alla olika. Och dels inse att det jag ser av alla andra är inte hela sanningen. De kanske inte alls klarar av allt så bra som jag tror, de bara visar inte allt utåt. Det gör ju inte jag, så varför skulle de??

Min ätstörningsproblematik har jag alltså antagligen haft i sisådär 15 år. Men jag har själv inte förstått det förrän för ett par år sedan. Jag läste nåt på Internet om matmissbruk och hetsätning och det gick upp ett ljus för mig. men hallå, det där är ju jag!! Strax därefter startade jag denna bloggen. En matmissbrukares dagbok. Jag hade fått ett namn på mitt problem. Och nu har jag fått det bekräftat. Det är nog svårt för den som inte är eller varit i samma situation att förstå det, men det känns som en befrielse.....