Knappt en blund...

... sov jag i natt. Nog för att jag kan ha svårt att somna ibland annars också men i natt var det extremt. Det kan ha haft med spänningar inför dagens besök hos sjuksköterskan i ätstörningsteamet att göra. Alltså jag är ju så dum, jag vet ju att de är professionella och duktiga på det de gör men ändå hade jag svårt att få bort tanken ur huvudet.... tanken att de bara skulle se mig som en lat och korkad person med dålig karaktär.

Men det känns bra, såhär långt. Jag kommer att träffa henne ett par gånger till och även träffa teamets kurator nästa vecka, sen ska de göra en samanställning och bedöma om de kan göra nåt för mig och i så fall vad. Idag pratade vi ganska "stort" om min livssituation, hur mitt ätbeteende ser ut i stora drag, vad jag rent konkret behöver ha hjälp med osv, och kollade blodtryck, puls och vikt. Nästa gång, på torsdag, ska jag få fylla i ett formulär med 91 frågor om allt möjligt, jag ska få remisser till diverse provtagning och sen instruktioner om hur jag ska föra matdagbok tills gången därpå....

Jag är nog en ganska rörig person *s* Det är svårt för mig att beskriva mitt ätbeteende och mitt mående eftersom det går så mycket upp och ner och det ena följer inte alltid riktigt det andra....  fast det kanske är normalt under dessa omständigheterna, jag vet inte.

Bollen är i rullning......

Kommentarer
Postat av: Anonym

Skönt att det känns bra! Första intrycket är viktigt för att man ska orka kämpa vidare!
Jag tror på dej!
KRAM

2008-04-14 @ 22:28:33
Postat av: Janeth

glömde skriva vem jag är ju *s*

2008-04-15 @ 10:53:06
Postat av: Kimmi

Du, den här strofen fångade mitt öga: "mitt mående eftersom det går så mycket upp och ner"

Jag känner igen det där till 100% och när jag varit hängig och nere har jag gått till läkaren och blivit behandlad mot depression, när jag har varit uppåt så har jag haft annat för mig än att springa hos läkaren, men nu har jag fått en ny fenomenal doktor som istället medicinerar mig mot bipolär sjukdom så man har frekventa svängningar i humöret. Jag har fått ngt jämnare humör tycker jag. Inte så djupa dalar längre även om de fortf kommer över mig ibland.

Men du kan ju kolla upp det. Kanske du känner igen dig? Inte i bipolär som i mano-depressiv (som är högst i skalan) utan bipolär II eller III tror jag det var... eller I och II... Hm... Mitt minne suger.

På tal om vilket så äter jag mer när jag mår dåligt och mindre när jag mår bra. Precis tvärtom jämfört vad man vanligtvis får höra.

Hälsningar
Kimmi aka Kärringen mot strömmen.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback