En matmissbrukares dagbok.

I dag var det ätstörningsteamsdags igen. Och bl a fick jag veta hur mina provsvar såg ut. Och de flesta var OK, B12 var t ex OK nu och mitt hB som tidigare legat på en så låg nivå att det klassats som anemi hade stigit rejält. Så far so good. Men....

..... sänkan var förhöjd vilket tyder på nån form av infektion.

..... järnmättnaden, vad det nu är, var absolut inte OK utan aldeles för låg. Detta värde var dock OK så sent som i början av året och har alltså blivit sämre samtidigt som hB blivit bättre.

.... levervärdena är för höga, precis som i samband med det jättekrampanfall i gallgångarna jag hade i somras. Och läkaren tror absolut att det har samband med mina gallproblem (är opererad och gallblåsan är borta men har kramper i gallgångarna emellanåt).

Vi gick också igenom den senaste veckans matdagbok och man kan tydligt se en del mönster. Bl a är starten på dagen väldigt avgörande för hur dagen fortsätter sen. Så delmål ett: ordentlig frukost varje dag. Fokus på den till att börja med. One step at the time. Delmål två, eller fokus 2: veckohandel tillsammans med maken. Det ger dels mindre utrymme att handla skräp att hetsäta, såna inköp görs främst när jag är ensam, dels blir det mer planering rent automatiskt och ju mer jag planerat och förberett desto bättre går det.

Fortsatt matdagboksskriveri, nya blodprover nästa fredag, besök hos bildterapeut/kurator nästa vecka och sen åter till J.M nästa måndag.....

Gårdagen var i alla fall en mönster-matdag ;-) Nästan exakt som det ätande de själva förespråkar. Idag har varit en jättebra matdag också, och totalt sett har det sett hyfsat ut hela veckan. Men lik förbenat får jag besvär med gallkramper nu i kväll. Det är fantamej inte rättvist!! Sånt ska komma när man INTE skött sig. Eller hur?!

I dag var jag på ätstörningsenheten igen, denna gång hos kuratorn som också är bildterapeut. Jag ska inte tråka ut er med en massa detaljer om vad vi pratade om men jag kan kort säga att hon tror att mitt destruktiva förhållande med mitt ex liksom var den utlösande faktorn för min ätstörningsproblematik. Och det låter väl inte helt otroligt, självkänslan blir väl knappast bättre av ett sådant förhållande om man säger så och att jag "behandlade" det med mat låter sannolikt...  Och missförstå mig rätt nu, ingen vill väl ha en ätstörning men det är skönt att få höra att jag faktist har en.... för det betyder att jag inte bara är lat och har dålig karaktär. Och det betyder att jag faktiskt kan få hjälp.

Jag har blivit varse att jag ofta jämför mig själv med andra. "Men alla andra klarar ju ditten och datten utan att bli sjuka" t ex..... Men dels måste jag lära mig inse att vi är alla olika. Och dels inse att det jag ser av alla andra är inte hela sanningen. De kanske inte alls klarar av allt så bra som jag tror, de bara visar inte allt utåt. Det gör ju inte jag, så varför skulle de??

Min ätstörningsproblematik har jag alltså antagligen haft i sisådär 15 år. Men jag har själv inte förstått det förrän för ett par år sedan. Jag läste nåt på Internet om matmissbruk och hetsätning och det gick upp ett ljus för mig. men hallå, det där är ju jag!! Strax därefter startade jag denna bloggen. En matmissbrukares dagbok. Jag hade fått ett namn på mitt problem. Och nu har jag fått det bekräftat. Det är nog svårt för den som inte är eller varit i samma situation att förstå det, men det känns som en befrielse.....