Jag har ju helt missat...
.. mitt jubileum ;-) 1 månad matnykter i fredags :-) Den jobbiga perioden jag hade för kanske en vecka sedan har nu lagt sig och det känns lättare igen. Jag skyller helt och fullt på mensen, det är OK va?
Och nej, oavsett vad en del typer kläcker ur sig så går det absolut ingen nöd på min son. Han påverkas inte direkt av mina matproblem, det är både jag och maken väldigt noga med, men det är mycket för hans skull som jag på allvar tar tag i det för när han blir äldre/större är det lätt hänt att det börjar påverka honom... Men än så länge är det ingen fara för hans del.
Nu ska jag på kurs några dagar vilket betyder medhavd matsäck för min del. Det underlättar....
Och nej, oavsett vad en del typer kläcker ur sig så går det absolut ingen nöd på min son. Han påverkas inte direkt av mina matproblem, det är både jag och maken väldigt noga med, men det är mycket för hans skull som jag på allvar tar tag i det för när han blir äldre/större är det lätt hänt att det börjar påverka honom... Men än så länge är det ingen fara för hans del.
Nu ska jag på kurs några dagar vilket betyder medhavd matsäck för min del. Det underlättar....
Dag 24..
.. är det nu. Och jag känner att jag kommer närmare och närmare ett återfall, dagarna känns som en kamp nu. Men jag vet att det är nåt jag behöver kämpa mig igenom, gör jag det så blir det snart lättare igen.
Igår åt jag chips, en av mina stora akillespunkter. Men jag åt dem hemma hos en kompis så ndet gavs liksom inte samma utrymme till ohämmat frossande som om jag köpt hem själv. Jag åt en hel del dock, tillräckligt för att det skulle kännas imorse i form av lite gallkramper. Och fast jag tänker på hur dåligt jag mår efter ett frosseri, både mentalt och fysiskt, så är jag ändå på nåt sätt sugenpå att köpa en festpåse och vräka i mig. Helt sjukt egentligen...
Jag väntar mens när som helst, jag försöker inbilla mig att det blir lättare så fort den kommit. Inbilla, inbilla, inbilla... och hoppas....
Men, jag är som sagt ännu "nykter". Och har fått de första kommentarerna på jobbet om att jag har gått ner i vikt. Jag hoppas det kan sporra mig lite extra, vikten är inte det viktigaste (hahaha vad rolig jag är) men visst är det en stor del i det hela. Hade mitt missbruk inte gett mig viktptoblem hade jag nog inte sett på det med lika stort allvar...
Jag ska nog vänta nån vecka till med att väga mig igen.
Igår åt jag chips, en av mina stora akillespunkter. Men jag åt dem hemma hos en kompis så ndet gavs liksom inte samma utrymme till ohämmat frossande som om jag köpt hem själv. Jag åt en hel del dock, tillräckligt för att det skulle kännas imorse i form av lite gallkramper. Och fast jag tänker på hur dåligt jag mår efter ett frosseri, både mentalt och fysiskt, så är jag ändå på nåt sätt sugenpå att köpa en festpåse och vräka i mig. Helt sjukt egentligen...
Jag väntar mens när som helst, jag försöker inbilla mig att det blir lättare så fort den kommit. Inbilla, inbilla, inbilla... och hoppas....
Men, jag är som sagt ännu "nykter". Och har fått de första kommentarerna på jobbet om att jag har gått ner i vikt. Jag hoppas det kan sporra mig lite extra, vikten är inte det viktigaste (hahaha vad rolig jag är) men visst är det en stor del i det hela. Hade mitt missbruk inte gett mig viktptoblem hade jag nog inte sett på det med lika stort allvar...
Jag ska nog vänta nån vecka till med att väga mig igen.
En snabbis ;)
Jag har nu passerat 2 veckor som "nykter" med någon dags marginal :) Bara så ni inte tror att det faktum att jag varit tyst någon dag beror på bakslag.