En matmissbrukares dagbok.

Jag hade en svacka nu i slutet av veckan och föll för suget efter godis ett par gånger, men faktiskt faktiskt så känns det som att jag kan stävja det igen och jag lyckades hindra mig själv från rent frosseri... Stolt över det. Men jag SKA inte äta nåt sånt alls, för jag vet att risken är stor att jag inte kan hålla intaget nere. det är dumt att utsätta sig för prövningarna i onödan...

I alla fall blev vikt- och måttresultatet efter 2 veckor detta: Minus 4½ kg och minus 7 cm i midjan. Helt OK :-) Men..... nu kommer det svåra. Den första stora snabba minskningen börjar avta, fullt naturligt. Och därmed också ofta motivationen... "Äh jag går ändå knappt ner, det är inte lönt" följt av ett rejält frosseri är inget ovanligt med min problematik.....

Humörmässigt kan jag vara lite labil vilket maken fick erfara igår. Han sa en ganska harmlös sak igår till katten, "Hugg mamma i baken, den går inte att missa" på ett skämtsamt sätt nhär katten förgäves huggt efter nåt annat, och jag tände på alla cylindrar.... Hmm, är han inte rädd om hälsan??

Eftermiddagen är kommen och jag är nytränad. 3 mil på motionscykeln.... Planerar dagens middag. Sojafiléer, gräddsås och klyftpotatis?? kan det vara nåt....