En matmissbrukares dagbok.

.. är det nu. Och jag känner att jag kommer närmare och närmare ett återfall, dagarna känns som en kamp nu. Men jag vet att det är nåt jag behöver kämpa mig igenom, gör jag det så blir det snart lättare igen.

Igår åt jag chips, en av mina stora akillespunkter. Men jag åt dem hemma hos en kompis så ndet gavs liksom inte samma utrymme till ohämmat frossande som om jag köpt hem själv. Jag åt en hel del dock, tillräckligt för att det skulle kännas imorse i form av lite gallkramper. Och fast jag tänker på hur dåligt jag mår efter ett frosseri, både mentalt och fysiskt, så är jag ändå på nåt sätt sugenpå att köpa en festpåse och vräka i mig. Helt sjukt egentligen...

Jag väntar mens när som helst, jag försöker inbilla mig att det blir lättare så fort den kommit. Inbilla, inbilla, inbilla... och hoppas....

Men, jag är som sagt ännu "nykter". Och har fått de första kommentarerna på jobbet om att jag har gått ner i vikt. Jag hoppas det kan sporra mig lite extra, vikten är inte det viktigaste (hahaha vad rolig jag är) men visst är det en stor del i det hela. Hade mitt missbruk inte gett mig viktptoblem hade jag nog inte sett på det med lika stort allvar...

Jag ska nog vänta nån vecka till med att väga mig igen.